ungefär tre minuter in i tredje låten på albumet where we belong, kommer tårarna…en idol, en homosexuell förebild, en del i en viktig duett, har lämnat oss.
Stephen, som förmodligen alltid kände att han befann sig i skuggan av ronan, vaknade inte i solen på Mallorca i morse. jag hoppas han dog lycklig.
det är lite för svårt att skriva nå mer men avslutar med en topp fem lista över minnen av Stephen
konserten på liseberg
min film boyzone by request
gråt efterfester
duett, no matter what
kroppåsstigen
”no matter what the and is, my life began with you”
snälla lyssna på no matter what, vad ni än gör idag!
älskar er , lejonet i tårar


