Vad ljuvligt att se att bloggen lever igen (trots dystra omständigheter)! Bloggen lever, länge leve bloggen.
Jag tänkte ta tillfället i akt att berätta om en dröm jag hade inatt. Man skulle ju kunna tro att man som mammaledig drömmer mardrömmar om allt hemskt som kan hända med ens barn. Men icke. Man drömmer nämligen mardrömmar om allt hemskt som kan hända med ens fikastund.
Såhär var det. Jag var på någonslags tivoli och kände att det var hög tid för en fika. Jag hittade ett caféstånd och stod länge och väl i kö för att nå fram till tjejen i luckan. Väl framme beställer jag en kaffe och tjejen frågar om jag vill ha något sött till kaffet. Och det vill jag ju förstås, men frågar henne vad hon rekommenderar. Då säger hon att de har en chokladpaj som specialitet och jag blir givetvis eld och lågor och beställer en sådan. Hon fixar fram kaffe och chokladpaj och räknar på sin lilla kassamaskin.
- Då ska vi se, det blir 1800:-.
- Eh..alltså nu blev det fel va. Jag skulle ju bara ha kaffe och den där kakan.
- Nej det stämmer. Det blir 1800:-.
- Oj det var en dyr kaka. Då tar jag bara kaffet. Jag är mammaledig så jag har inte råd med sådana kakor.
- Okej. Då blir det 1500:- för kaffet.
- NEJ! Inte för kaffet? Det kan väl inte kosta 1500 spänn för en kopp kaffe?
- Jo.
- Men jag bor faktiskt i Stockholm och där är det dyrt att fika. Men inte ens där kostar det 1500 för en vanlig kaffe. 30 spänn kanske det kan kosta i värsta fall, men aldrig 1500. Aldrig.
- Här kostar det iallafall 1500, vill du ha kaffet eller?
Och här skulle drömmen ha kunnat sluta, men nejdå, jag börjar springa runt till alla andra som står i kaffekön och informera dem om att kaffet i den här luckan minsann kostar 1500:-. Alla utbrister ”oj” och ”nej” men det hela slutar sedan med att vi alla köper kaffet under teatrala och ljudliga protester. Men vad gör man inte. Kaffe vill man ju ha.
Jag ser fram emot att börja tjäna lite pengar igen. Då kanske jag slipper mardrömmar som denna.
/The Mare